Trötta och nöjda, deltagarna på NS4 efter fyra dagar i Snow Arena.
Vi satte oss på flyget från Stockholm och Göteborg i fredags morse. Gruppen sammanstrålade i Köpenhamn. Vid 10 landade vi i Vilnius, Litauen och ett gäng nyfikna ungdomar tillsammans med lika nyfikna föräldrar och ledare kunde glatt konstatera att allt material var på plats. 13 mil från Vilnius ligger Snow Arena nere i Druskininkai. Efter en problemfri resa var det dags att prova hur det skulle gå att träna i hallen. Vi fokuserade på friåkning under kvällen för att hitta balansen över ytterskidan samt att komma igång i kroppen.
Lördagen inleddes med kortkäppar på ett minst sagt halkigt underlag. Uppgiften känns alltsom oftast svårlöst för ”nybörjare” i inomhushallar då det är lite grepp om man inte gör rätt. En timme senare och med lite mer vana såg det hastigt och väldigt lustigt bättre ut och åkarna började mästra den enkla banan lite mer. Tipsen gick i kategorin ”Lugn överkropp, använd knän mer än höft och var cool i plattformen”.
För variationens skull så satte vi redan andra passet upp en mer utmanande långkäppsbana. Detta mest för att vi skulle få det lite lättare när vi satte kortkäpp på söndagen men med överraskande bra resultat så fick vi korrigera den lite anspråkslösa målsättningen. Snabbt ombyte efter passet, kasta i oss maten och rakt bort till ett äventyrsbad som slår allt vi sett förr. Två timmars adrenalinrush, snabbt mellanmål och därefter nytt pass i hallen.
Söndagen bjöd på två pass där hornen växte i takt med självförtroendet och åkningen blev bättre. När vi backade bandet och körde en rak, lätt teknikbana föll många bitar på plats och leendena var många under middagen efteråt. Coach Nordlund startade dagen med att köra lite fysträning vilken förvandlades till en diger löptur på 8 km då det inte var så lättorienterat i skogen som planerat. Då barmarksträningen tydligen skötts på de flesta håll så fanns det som tur var ork i reserv.
På måndagen körde vi två timmar på morgonen för att sedan sätta av mot Vilnius och flyget som tog oss tillbaka till Sverige igen.
När timing och förtroende sitter så gör även skidorna det. Här demonstrerat av Noah Rask, SK Boge
Min summering av lägret är att åkning i inomhushallarna är mycket bra. Jag har konsekvent vilja undvika dem då det helt saknar några av de bästa sakerna med skidåkning: Naturupplevelser, frisk luft samt lugnet som man kan hitta på någon fjällsida. Nu har jag tvingats ändra mig då jag ser utvecklingen på åkarna som är med. Saker som talar för hallarna:
- Väderokänsligt, i oktober kan man få jättebra förhållanden på glaciärerna men man kan även bli sittande i stugan en hel helg.
- Korta åk, när man skall lära sig något nytt så passar det bra att inte ha så många repetitioner i rad då det gärna brister efter ett par svängar vilket gör att man repeterar tre svängar rätt och därefter fyrtio fel.
- Många åk. Då omloppstiden är kort så hinner man med massor av skidåkning och då de är korta så hinner man inte bli så trött vilket gör att man kan köra med bra insats i fler åk.
- Bra dialog. Många starter gör att man kan föra ett bättre samtal mellan åkare och tränare eller åkare och åkare för att utvecklas.
- Is. Med hårt underlag tvingas man mer eller mindre att åka rent. Att sladda i impuls/ ingång gör det i stort sett omöjligt att få till en bra sväng. Om man bara orkar med den mentala utmaningen att det går lite surt i början av perioden så kommer man utvecklas mycket.
Dålig bild från starten men hallen är fin!
Hallen i Litauen var lite längre än dem i Tyskland (runt 36-38 svängar) och med mer terräng vilket gav en fin mix. Det var heller inte speciellt svårt att komma dit då flygen var billiga och gick frekvent. Mitt enda tips är att ni bör ta med er egna portar då det var väldigt dyrt att hyra om man körde sönder vilket sker då det är hårt i hallen. Lägg även fokus på att hålla skidorna vassa mellan passen för en bättre upplevelse.
Nästa läger är det dock dags för att ta sig ut i det fria igen. NS5 kör vi i Sölden v.44.
Auf Wienerschnitzel
Jörgen
