En kort, anspråkslös halvflack lutning i Hamrafjället där man knappt hinner starta innan man är i mål var målet för snötörstande sörlänningar i helgen. Runt åtta timmar i bil för tjugo sekunders åkning. I tillägg så hängde vi på låset till de grader att vi var där från första minuten de öppnade.
Varningsklockorna ringde rejält men de visade sig vara helt onödiga. Samtliga tränare som oroligt började peta runt med borren i snön på den oåkta ytan skakade leende, unisont på huvudet efter ett par provborrningar. ”Hur i hela friden har de fått det så här bra?” En snöyta utschaktad med stor kärlek och omsorg samt med stor kunskap gav samtliga gäster i anläggningen maximal behållning och stor glädje. Man har lyckats samordna alla halv- till helstressade tränare så att alla får vad de vill ha och alltihop utan friktion. Äntligen hemma i Sverige igen kan nog jag känna. Man hjälps åt här. Alla förstår att man har väldigt lite för att armbåga sig fram till egna fördelar. En respekt för varandra bättrar på den redan goda stämning som råder på fjället.
Man hinner ungefär ett åk var femte minut och då åken är runt 25 portar långa så orkar man med att mata på i två timmar med hög frekvens och insats. Sedan är det dags för god lunch på Wärdshuset och därefter videoanalys för att förbereda pass två. Om man som nu får så fint underlag och bra plats, kan man under en helg verkligen förbättra sig. Bra dialog, många försök i lätt terräng samt hög fysisk status ger stor utveckling.
Nu sitter är vi hemma igen och även om det säkert gäspades en del under första lektionen i morse så var det värt det! Nu kör vi nästa helg i Trysil där man öppnar på fredag. Rock on!
Jörgen