Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk
Inledning:
I en serie texter ska jag försöka konkludera vilka intryck och lärdomar mina år som tränare på elitnivå lämnat. Under trettio år har jag varit i miljöer med alpina skidåkare som haft ambitioner att bli bäst i världen. Några har nått hela vägen (OS och VM medaljer, världscupssegrar), några halva vägen (topp 10 WC och EC vinster) men merparten har inte kommit alls (resten) dit drömmarna pekade i tidiga tonår.
Jag vill belysa att man behöver ha högre kvalitet på målen.
Om vi inledningsvis börjar att belysa målens utformning:
“Jag ska bli bäst i världen!” eller något vridet: “Mitt barn ska bli bäst i världen!”
I den naiva och oförstörda ungdomens dröm finns inga hinder och gnistan som tänder de mål som formuleras i stil med “OS guld, världscupen eller VM” behöver inte vara starkare än att man slår sin kompis på en kvällsträning eller en klubbtävling för att ta fyr.
Jag tycker barn ska ha den drömmen utan att någon realist med brandsläckare behöver agera. Positivt med det är att det är långsiktigt, offensivt och konkret.
Många ungdomar som springer runt på en bollplan kan se sig själv som en framtida landslagsspelare som sätter det avgörande målet i finalen. Fram till konsekvenserna för att kunna närma sig dessa mål är jag odelaktigt för drömmar och fantasier. Utmaningen kommer då man börjar mäta om det ligger något i målet. Här har jag sett oändligt mycket idrottsglädje försvinna då man går från helt oprövade kunskaper och förmågor till en väldigt konkret lista där den bästa är bäst och den sämsta sämst.
I många fall lägger de vuxnas perspektiv en stark nyans på listorna. När konsekvensen att hålla en nivå börjar märkas så anser jag att vi kommer till den mest kritiska delen i utvecklingen. Individer har enormt olika förutsättningar att uppnå ett resultat i tidig del av processen att lära sig något. Om man värderar något så endimensionellt som en tid, ett mål eller en övning, missar vi hela utvecklingstrappan och ett statiskt förhållningssätt infinner sig. “Jag är bra, jag är dålig eller jag kan inte” kommer dominera tankarna. Än värre blir det när någon annan sätter den begränsningen.
“Han har inte det där extra!”
Risken är stor att förutsättningarna ändras över tid. Vet inte hur många som sett en tidigt utvecklad ungdom dominera i tidiga tonår för att sedan helt tappa både försprång och motivation några år senare. Har vi då ensidigt sett resultatet som kriterium för hur bra hen är så har vi garanterat inte skapat den goda idrottsliga utvecklingsmiljö för den framgångsrika eller den som inte nått lika långt.
Konklusionen jag skulle vilja dra är att det borde vara helt utan konsekvens att vara bra eller dålig på listan i tidiga idrottskarriärer. Med smartare mål, mer dynamiskt förhållningssätt och en mer processinriktad verksamhet kommer fler ha idrottsglädjen kvar längre upp i åldrarna. Fler kommer lämna träningen med känslan att ha utvecklats och haft roligare.
Growth eller static mindset.
Ett klipp med Carol Dweck från TEDx från 2014 har påverkat mig. “The power of yet” har motiverat att försöka ha tillnärmningen att alltid lägga till “ännu” vid mina eller mina adepters tillkortakommanden.
“Jag kan inte spanska… ännu”.
I boken ”Mindset: The New Psychology of Success. (Dweck, 2006) beskriver författaren styrkan med growth mindset. En person som har denna inställning ser situationer där kapaciteten för stunden inte är tillräcklig som en möjlighet att utvecklas och växa med uppgiften. I det motsatta fallet kommer personen att missa chansen att lära sig något och därmed förminska sig själv. Att vi i vardagen försöker skapa miljöer där individerna har ett öppet sinne för utveckling och där situationer där man inte når målet ses som en del i lärandet.
”Det är omöjligt att förlora så länge man inte ger upp”
”Vi ser förluster som en möjlighet att lära oss något”
Under åren som ledare, förälder samt i tidiga år, aktiv, tycker jag man ser att helheten är det som i slutändan ger resultat. På finspråk heter detta holistik och det kommer vara lagom högtravande att samla alla idèer under det paraplynamnet.
I psykologin beskrivs det holistiska perspektivet utifrån fem delar. Fysiskt, intellektuellt, socialt, känslomässigt och andligt. Jag har i min tolkning tagit mig friheten att tolka dessa enligt följande:
- Hälsa (fysisk status, träning och återhämtning)
- Intellektuellt
- Socialt
- Mentalt mående
- Tro på verksamheten
I all ambition i unga år önskar jag att man lokaliserar fler områden än att bara specialiserat idrottande. Hur man tränar, äter, sover, går i skolan, umgås med vänner, bemöts, coachas, slappnar av och allt mellan morgon till kv.. NATT eller morgon igen, spelar i förlängningen roll i hur det kommer gå.
Ambitionen till denna serie är att inspirera ledare och aktiva till en lite mer produktiv och hållbar verksamhet. Förhoppningsvis kan vi tillsammans skapa en vardag där både ungdomar, föräldrar och ledare har roligare och ett bättre utfall av idrotten.
Ödmjukast Jörgen Nordlund
